Hang In There

Sover på magen!

2012-01-29T19:15:00.001+01:00

Är det något jag blivit indoktrinerad med är det här med magliggandet. Två enkla regler: Sova på rygg, vara vaken på mage.

När barnet så småningom vänder sig själv i sängen får det såklart sova på magen men inte när barnet är en spädis och kan drabbas av den där otäcka spädbarnsdöden. Så vad ska jag nu göra när min inte ens fem månader gamla tjej vänder sig i sömnen och sover gott på mage. I några nätter var jag uppe och vände henne rätt men i natt nöjde jag mig med att höra att hon andades. Är det okej att hon sover på mage nu? Det känns lite tidigt men vad ska jag göra när hon snurrar och har sig mest hela tiden.

Annars så kom den där förkylningen som ett brev på posten. Så nu suger vi snor och knarkar koksaltlösning för glatta livet. Och Lou har hittat sina fötter. Det är bland det sötaste som finns!

Vardag

2012-01-24T19:48:00.001+01:00

Vardagen tuffar på. Det är skönt att ha andningshål när man vet att det förr eller senare dyker upp förkylningar och annat som sätter lugnet på spel.

Och det var väl så här...

2012-01-21T05:47:00.001+01:00

...de inte skulle sova?!

Nya saker

2012-01-18T21:42:00.001+01:00

Lou upptäcker världen. Inte sjutton har man tid att växa då och all energi går åt till att snurra runt på mage i babygymet.

Bäst just nu är hunden. När han går förbi är det stora ögon och hon sträcker sig efter honom. De hängande leksakerna i gymet är ett minne blott och de ligger nedryckta huller om buller. En annan favorit är den rullande spegeln, både att titta i och att äta på.

Och maten har kommit igång ordentligt. Idag käkade hon glatt både majs och broccoli och gapade stort.

Nappen

2012-01-17T05:21:00.001+01:00

Lous nya favoritsysselsättning, nu när det här med att vända sig (fast hon borde träna mer, armen fastnar ganska ofta till följd av höga protester) är vardagsmat, är nappen. Den tas ivrigt ut ur munnen, tittas på, och sedan ska den tillbaka. Just det här sista momentet går sällan som hon tänkt sig men idag (klockan 04.30 - hej då sova hela natten) lyckades hon!

Mat

2012-01-15T13:45:00.001+01:00

Det går sakta framåt med smakportionerna. Det är inte lika mycket som åker ut igen men fortfarande jolmas det runt en hel del. Hittills har nog morotspurén varit bäst av grönsakerna men allra bäst är gröten med katrinplommonpuré. Lou äter Sinlac, en gröt utan mjölkprotein. Tyvärr innehåller den inte heller gluten så vi får ta på lite vetemjöl själva.

På tisdag ska vi tillbaka till BVC och kolla vikten. Jag har inga stora förhoppningar då hon har ätit dåligt hela veckan.

Plötsligt händer det!

2012-01-11T20:18:00.001+01:00

Idag fick hon till det! Från rygg till mage, helt felfritt. Hon fick visserligen kämpa lite med ena armen som envist låg under men den tråcklade hon fram till slut helt själv.

Det har varit på gång ganska länge och hon har lyckats ta sig först till sidan och sedan vidare som till ett S med kroppen. Och nu vänder hon sig! Duktiga starka tjejen!

(som förövrigt bajsade ner hela mig idag men det har jag beslutat att förtränga...)

Sömn

2012-01-09T16:38:00.001+01:00

Rufus har i och med denna termin fått gå från att sova i vagn på förskolan till att vila på terassen. Det medför just att det blir bara vila och inget sova vilket är lite problematiskt för vår kille som behöver mycket sömn.

Nu på eftermiddagen har han varit helt förtvivlad och ömsom arg, ömsom glad och han orkar inte riktigt sortera alla känslor. Klockan 16 däckade han i fåtöljen. Och jag tror inte på att man kan neka barn sömn så han får sova någon timme och så håller vi tummarna för att nattningen funkar ändå.

Ingen höjdare

2012-01-04T12:35:00.001+01:00

Igår fick Lou smaka på palsternacka och idag har vi testat morot. Om ni frågar henne var det ingen höjdare och det mesta kom ut igen. Men det var roligt att sitta i stolen och få vara med.

Tyvärr har hon inte gått upp så mycket i vikt under de senaste veckorna och kräkningarna fortsätter. Vi ska tillbaka till BVC om två veckor och kolla läget.

Utvecklingen går framåt!

2012-01-02T14:08:00.001+01:00

Inga problem här inte! Och vi som tänkte att det kanske var lite tidigt...

Aaaaaargh!

2012-01-02T09:43:00.001+01:00

Morgonen började med att vi bytte kläder tre gånger innan vi ens hunnit från skötbordet. Typisk måndag morgon.

Myspöl!

2011-12-31T08:41:00.001+01:00

Här är myspölen. Lou är sådär nöjd men det beror nog mest på att hon kräkts ner hela sig... Tanken är att myspölen ska vara en pöl där hon kan ligga, halvsitta och till slut sitta utan att jag behöver vara rädd att hon slår i vårt stengolv i köket. Vi bullade upp Rufus med kuddar och filtar men han lyckades ändå trilla emellan.

Jag presenterar myspölen!

Nu är glada julen slut slut slut...

2011-12-29T23:05:00.001+01:00

Jag är supertrött. Julen har verkligen sugit musten (hihi...) ur mig. Ikväll har Rufus haft sockerchock och somnade efter en monsterläggning på två timmar. Lou är fortfarande vaken. På gott humör men vaken.

Vi är hos mormor och morfar. Imorgon åker vi tillbaka till Skåneland för att fira nyår. Julen firades hemma. Sedan mellanlandade vi i Jönköping innan vi åkte hit upp. Barnen har varit fantastiska trots att vi har farit runt en del.

En massa julklappar såklart. Mest nöjd är jag med Lous myspöl. Återkommer med bild på denna smarta bebispryl. Lou är en snackis av stora mått. Dessutom sväljer hon snart sin högerhand. Den här veckan har hon börjat greppa på allvar och det är inga problem att hålla en skallra. Hon sitter gärna och när hon är i knät drar hon sig själv upp till sittande. Åter igen, den där myspölen tror jag mycket på!

Nu längtar jag hem. Det är dags att avsluta julen.

God Jul!

2011-12-24T21:50:00.001+01:00

Dan, före dan, före doppardan.

2011-12-22T23:12:00.001+01:00

Rufus är mycket exalterad över det här med julafton. Han är väl medveten om att det vankas paket.

Rufus: På julafton ja ha paket. Stooor paket. Jag älska paket!

I fall vi inte visste liksom.

Julkortet = Kaoskortet

2011-12-18T16:32:00.001+01:00

Och då hade de inte ens tomtekläder...

Tre månader

2011-12-16T14:56:00.003+01:00

Först tyckte jag inte att de var ett dugg lika men ju äldre Lou blir ju fler likheter dyker upp. Här är syskonen tre månader!

Grön jul?

2011-12-14T10:31:00.001+01:00

Sämre dagar kan man ha. Jag lämnade Rufus på förskolan klockan 9 och sedan gick jag, Lou och Thorsten på en långpromenad i skogen. Vinden har lagt sig och solen lyser. Det är nästa som, hm, vår...

Det blir nog en grön jul. Egentligen kan man inte förvänta sig annat i Skåneland men vi har ju två år i rad haft vita vintrar.

Nu sover Lou vidare i vagnen och kurerar sin elaka förkylning och jag dricker vaniljlatte och äter upp våra
Rocky roads. Sämre kan man ha!

Full rulle

2011-12-12T11:35:00.001+01:00

Trots att vi kämpar med diverse förkylningar så har vi haft fullt upp i helgen. Det har bakats julgodis och lussebullar tillsammans med goda vänner. Allt har gått smidigt förutom att vi brände en plåt bullar...

Barnen har haft det jätteroligt och det är härligt att se att Rufus numer leker tillsammans med andra barn och inte bara bredvid som de tenderar att göra när de är små.

Lou har fortsatt bra dagar. Hon har i flera nätter i streck sovit utan att vakna en enda gång! Vi vågar inte hoppas på att det kommer fortsätta utan njuter så länge det varar.

Det verkar fungera!

2011-12-09T14:00:00.001+01:00

Nutramigenen verkar fungera! Ingen Lactulos och hon har skött magen i stort sett varje dag. Gaserna har nästan försvunnit men inte helt och hon verkar inte ha ont.

Nu får vi se hur vi fortsätter. Vi har en tid på BVC nästa vecka för utvärdering. Och så hoppas vi på att det bara handlar om bebismagkrångel och inte någon livstidsallergi...

Babysim

2011-12-07T22:50:00.001+01:00

Idag har jag bokat in Lou på babysim. Den 24 januari börjar kursen "Sjöstjärnan". Jag tycker egentligen att det är lite väl dyrt men Rufus har gått sedan han var 4 månader och det ska Lou också få göra. Och nu när vi ser hur roligt och bra det är för Rufus är det klart att Lou ska få samma förutsättningar.

Heja babysim!

Vaccination, mjölkfri ersättning och sjukstuga

2011-12-06T09:55:00.001+01:00

Igår fick Lou sin första vaccination. Två sprutor, ett i varje ben. Precis som vi förutspådde blev hon rosenrasande och tänkte minsann inte sluta skrika även om vi lockade med roliga leksaker och ljud. Samtidigt på BVC pratade jag ut om hennes oroliga mage. Med facit i hand så har den krånglat fram och tillbaka ända sedan hon föddes. Nu har hon gått på Lactulos och inte ens det har hjälpt mot hennes tröga mage. Nu testar vi Nutramigen, en mjölkproteinfri och laktosfri ersättning. Det kan vara så att tarmen inte klarar av mjölken ännu. BVC-sköterskan varnade för att den skulle smaka illa och att hon skulle vägra men Lou har slukat den utan knussel. Men den luktar verkligen inte gott...

Idag är Rufus hemma från förskolan med förkylning och feber. Lou känner nog fortfarande av vaccineringen och jag är också rätt hängig. Det får bli en mysdag i soffan!

Att resa

2011-12-02T10:03:00.001+01:00

Idag ska vi åka iväg på en liten weekend till goda vänner i Kalmar. Det är första gången Lou ska sitta i bilen längre än en halvtimme. Förhoppningsvis sover hon hela-halva vägen.

Men nu måste vi packa! Jisses så mycket grejer det blir. Nu måste ju dessutom Lou ha all sin mat med och flaskor och grejer. Jag tackar min lyckliga stjärna att hunden inte ska med för då hade vi inte fått plats i bilen trots att vi har takbox.

Jag är även lite orolig över att vi har "bajsdag" här idag. Nu när Lillskruttan går på laktulos så vet vi ganska exakt när det är dags och hur mycket. Jag vill INTE ha det i bilen...

Men det är trots allt detta som är så fantastiskt med barn. Vi kör på och ser var vi hamnar!

Två flugor i en smäll

2011-11-29T11:24:00.001+01:00

Dammsugning och sövning av barn:

Magträning

2011-11-28T11:40:00.001+01:00

Lillskruttan är riktigt duktig men det gäller att vara där och vara rolig för att träna själv är ingen höjdare. Att ligga så här i soffan är också mycket bättre än att ligga platt på backen.

Tänk, om bara en månad lite drygt ska hon sitta i barnstol (om än uppallad med kuddar) och äta sin första puré.

Sjusovare

2011-11-27T14:37:00.001+01:00

Efter att ha varit vaken i stort sett hela dagen igår passar Lou på att sova hela dagen idag. Rufus hade fika för Kossan och Barbapapa.

Award!

2011-11-26T17:39:00.001+01:00

Titta! Så här ser den ut! Jag har fått en award av finaste Drömmen om Saga. Tack så jättemycket!

Nu ska den här awarden egentligen ges till fem bloggare jag följer och här blir det lite kruxigt. Det är egentligen bara Drömmen om Saga som jag har kontakt med medan jag hos de andra bloggarna jag läser är anonym. Alltså blir det inget vidareskickat eftersom Drömmen om Saga redan har fått en.

Varför började du blogga?

När vi blev gravida med vårt första barn Rufus blev vi det med hjälp av Pergotime. Det gick på andra försöket men jag hann ändå känna en ångest över att vi behövde hjälp på traven. Graviditeten var kantad av en massa oro och bloggen blev en ventilering av alla känslor. Sedan fick jag kontakt med en massa andra trevliga bloggare och fortsatte. Vi slutade blogga när Rufus var ett år men några månader senare var jag mirakulöst nog gravid igen och då tog vi upp bloggandet igen. Och här är vi nu!

Vilka bloggar följer du?

En massa. Jag följer en del IVF-bloggar för även om jag inte hann uppleva barnlösheten så länge så klappar mitt hjärta för alla de som kämpar och kämpar för att få bli föräldrar. Sedan följer jag också "stora" bloggar som till exempel Onekligen, Malin Wollin och Spiderchick.

Favoritfärger?
Jag gillar rött!

Favoritfilm?

Jag älskar alla animerade filmer från Studio Ghibli

Vilka länder drömmer du om att besöka?

Jag vill till Sydamerika. Gärna Argentina.

Va fan!

2011-11-26T06:30:00.001+01:00

Igår var jag uppe till klockan 00.25. På eget bevåg med mycket trevligt sällskap, vin, godis och Wordfeud på franska. Stora barnet sov såklart och Lillskruttan skötte sig exemplariskt.

Jag har sovit hela natten (nästan) och Daniel har tagit matningen och nappistoppning.

Så varför ligger jag här nu klockan 06.30 pigg som en lärka? Är det en småbarnsmorsas lott att vara inställd på fem timmars sömn. Alla andra sover sött. Kanske ska skriva en inköpslista eller nåt.

Men vet ni!? Jag har fått en award! Petite-moi! Av fina Drömmen om Saga (länk kommer när jag sitter vid datorn...). Ska ta itu med den så fort jag kommit över den här tidiga morgonen.

Smygtomte

2011-11-22T21:41:00.001+01:00

Vi fick ett paket från barnens gammelfarmor med årets tomtedräkter. Nu "tvingas" vi göra de där klassiska julkorten som jag har en sådan hatkärlek till. Lou kunde inte låta bli att testa mössan...

Det händer med händer!

2011-11-20T20:20:00.001+01:00

Lou börjar hitta sina händer. Än så länge bara högerhanden och högst sporadiskt. Men ibland hittar hon den och fokuserar och tittar förundrat på den, sötnosen. Hon äter ganska ofta på den också.

Nu sitter hon i babysittern och pratar med leksakerna. Hon brås på sin mor och jollrar mest hela tiden. Magen är bättre tack vare lite laktulos.

Kräkkalas

2011-11-15T19:10:00.001+01:00

Lou har onekligen en orolig mage. Den senaste veckan har hon bara bajsat var tredje dag och hon har verkligen fått kämpa. Detta är en nackdel med att ge ersättning, vid amning behöver man inte oroa sig. Den här tröga magen gör också att hon kräks mycket. Idag kaskadkräktes hon säkert fem gånger på raken stackarn, den ena gången rakt upp liggandes på rygg så hon fick allt i ögonen.

Någon som har tips mot trög mage hos spädisar?

Fredag i Mumindalen...

2011-11-11T21:54:00.001+01:00

Tiden går...

2011-11-08T12:04:00.001+01:00

Det händer mycket nu. Hela november och december är uppbokade med roliga besök. I helgen var Daniels mamma och sambo här och idag kommer mina föräldrar och stannar i en hel vecka. Det är skönt att få lite avlastning i alla vardagsbestyr. Bara att slippa laga mat är guld värt! Rufus är överlycklig och nu är det inga problem att mamma och pappa åker iväg lite för sig själva. Han vinkar glatt i fönstret. Igår tog jag och Daniel en sväng till ett stort köpcenter och gick runt i affärer, fikade och tittade på folk. Jag köpte mig äntligen en iPhone! Efter två timmar saknade vi våra älsklingar och åkte hem till två sovande och lyckliga barn som hade fått farmors för sig själva.

Lou utvecklas i ett rasande tempo. Nu har vi nästan skippat amningen helt. Någon gång på natten tar hon bröstet och ibland även på kvällen men annars är det inte intressant. Nu har ju produktionen gått ner så pass mycket att jag inte har så mycket att erbjuda. Och med en liten tös som äter nästan 160ml var tredje timme är det svårt att matcha henne. På "mammasamtalet" på BVC för några dagar sedan pratade vi om att sörja amningen. Jag har hela tiden tänkt att ersättningen är en tillfällig lösning och har inte riktigt tagit till mig att amningen kanske snart är avslutad. Förståndet säger naturligtvis annorlunda men hjärtat vill inte hänga med. Nu tillåter jag mig dock att sörja amningen och då är det mycket lättare.

Med utveckligen kom också tårarna. När bebisar gråter med tårar blir de så mycket mer ledsna och mammahjärtat ännu mer blödigt. Som tur är gråter hon inte så ofta. Nu vaknar hon glad och skrattande och gör roliga ljud och pratar med oss. Hon har fler nyanser nu, hon kan vara missnöjd utan att skrika och hon kan ligga vaken och titta och betrakta omgivningen och vara nöjd med det. När man söker hennes uppmärksamhet får man oftast ett leende tillbaka. Bästa platsen är fortfarande skötbordet och bästakompisarna klistermärkena som sitter på väggen bredvid. Hon kan bli riktigt förbannad när vi tar henne därifrån.

Nätterna är relativt lugna (peppar, peppar...). Hon somnar någon gång runt 22 och sover till allt mellan 01 och 03. Sedan vaknar hon tre timmar senare och är glad och pigg och vill ha en vakentimme innan hon somnar om igen. Det var ganska länge sedan vi hade en skriknatt.

Nu ska jag och Lou göra oss redo för att åka till jobbet och hälsa på. Jag har bakat kaka och varit duktig kollega. Daniel tjänstgör på förskolan idag så Rufus får vara där till klockan 16.

Lika som bär?

2011-11-02T12:37:00.002+01:00

Visst finns det likheter men också en del olikheter. Vad tycker ni? Hur lika är de vid två månaders ålder?

Lou och Rufus vid ca 2 månaders ålder.

Badkoma

2011-10-30T19:09:00.005+01:00

Väldigt ofta när jag sitter med Lou i famnen och säger "När vi är klara med det här ska du få bada" somnar Lillskruttan på fem sekunder. Och sedan sover hon fint till vi ska gå och lägga oss och det blir inget bad. Det är ju inte så att hon inte gillar att bada, tvärtom, men just det där ordet bad verkar vara sövande. Kanske ska testa det nästa gång vi verkar gå in i en kaosnatt.

Kvällens sömn kan dock bero på den aktiva helg vi har haft. Hela helgen har det varit folk och hundar här och vi har haft mycket trevligt. Såklart har det varit full fart runt Lou och det är inte så konstigt att hon har sovit konstant hela dagen och bara vaknat för enstaka mål mat. Men hon är så trött att hon knappt orkar äta heller.

Nu stundar en ny vecka. Daniel börjar sin nya tjänst och jag ser fram emot att vi är hela familjen på kvällarna även om jag klart kommer sakna de där förmiddagarna vi ibland hade tillsammans. Synd att man inte kan få båda. Sedan är det visst lov också. Så snabbt man kommer ur jobbtankarna. Hade jag varit på jobbet nu hade jag haft stenkoll på det där. Loven är en verklig andningspaus som lärare.

Hon vänder sig!

2011-10-28T12:33:00.000+02:00

Sin åttaveckorsdag firar Lou med att vända sig från mage till rygg! Nu vet jag inte om det var ett lyckokast men hon gjorde det två gånger på raken innan hon blev arg som ett litet bi över att hamna på rygg.

Hon gillar som sagt att ligga på mage och är riktigt stark i nacke och rygg. När hon ligger på mage lyfter hon på rumpan och tar spjärn med benen och kanske är det det som gör att hon sedan tippar över till rygg. Det är en mycket bestämd tjej vi har.

Vi firar även åttaveckorsdagen med att säga välkommen till storlek 62!

Kaosnatt

2011-10-27T12:51:00.002+02:00

Som sagt, man ska inte ropa hej för tidigt. I natt har jag inte sovit många timmar utan istället vaggat runt på skrikande liten Lou som hur vi än gjort inte varit nöjd. Eller, hon var nöjd när Daniel tände lampan och bytte pyjamas på henne. Då började hon le och göra ljud och tänkte väl att äntligen händer det något. Men så fort vi släckte och la ner henne började klagomuren igen. Dessutom spökar magen igen. Hon tar i och spänner sig och man riktigt ser hur ont det gör. Så idag har vi köpt ersättning med extra massa bra grejer, bakterier och omegafettsyror och sånt.

Vi hoppas på mirakel. För en natt till med tre timmars sömn kommer inte fungera!

Att fånga ett leende

2011-10-26T10:15:00.001+02:00

Igår dög bara mamma. Pappa försökte trösta, bära och mata men fick stora nobben. Vår stora lilla tjej börjar urskilja och göra egna val. Nu är det mammas tur att vara populär. Om några månader får jag nobben och pappa är hemma och är favoriten som leker, matar och tröstar. Precis som det ska vara. Rufus lär stå över allt det där och vara bäst hela tiden. Så länge han inte dänger bågen till babysittern i huvudet på henne.

Igår var jag hos en kompis som hade en sådan där barnvåg som de har på BVC. Med kläder och blöja väger Lou redan över 5kg. Det verkar som hon snittar runt 400g i veckan. Inte undra på att man är kinkig ibland då!

Och till sist bjuder vi på ett leende...

Lou, 1 månad och 19 dagar gammal.

Storebror

2011-10-24T22:12:00.002+02:00

Lou har hittat sin storebror. När han pratar med henne, sjunger för henne eller bara går förbi på sitt eget högljudda sätt, tittar hon med stora ögon på honom och blir alldeles stum av förundran. Ett och annat leende kan hon också bjuda på.

Som Rufus har väntat på detta!

Piggelin

2011-10-18T16:07:00.001+02:00

Lou är mer och mer vaken. Igår var hon så vaken så jag och Daniel höll på att bli tokiga. Det är visserligen mycket trevligare med en glad och aktiv kvälls- och nattbebis än en skrikig dito men när klockan började närma sig ett på natten tyckte vi att det borde vara nog. Hon kan sitta relativt långa stunder i babysittern och titta på de hängande leksakerna eller ligga på mage och vara nöjd med det.

Igår fick vi också bekräftat av läkaren på 6-veckorskontrollen att det är en stark bebis vi har. Hon vägrade räta på benen och sprattlade hej vilt som hon alltid gör på skötbordet. Vid 6 veckors ålder väger hon ca 4500g och är 54cm lång. Det är ganska bra jobbat för en spinkis på 2900g.

Tillsammans med Lous ökande vakenhet har vi också blivit mer aktiva. Jag tittade på kalendern och insåg att det är träffar och fikor mest varje dag. Det är väldans trevigt och det är skönt att hitta på något de där timmarna när Rufus är på dagis då det annars är lätt att bara fastna hemma.

Ikväll ska vi göra upp ett nattschema. Det är ingen höjdare att börja diskutera vem som ska upp och vyssja klockan fyra på morgonen...

De är i alla fall lika många!

2011-10-12T12:10:00.000+02:00

Lillasyster och storebror runt 6 veckors ålder.

att komma ihåg och jämföra

2011-10-11T18:21:00.003+02:00

Inte för att jag tror att jag minns så mycket av när Rufus var så här pluttis. Ganska mycket fabricerar jag och Daniel nu i efterhand, typ "men Rufus gjorde aldrig så, han sov heeeeela natten" och "Rufus såg mycket mindre ut på skötbordet, han var sååååå liten".

Så korkade vi är.

Men en sak är jag bombsäker på. Rufus hatade att ligga på magen. Verkligen hatade. Och jag fick smått panik för överallt fick jag höra och läsa att barn ska ligga på magen när de är vakna för annars blir de inga nobelpristagare eller os-medaljörer. Sen låg han på magen såklart. När han själv tyckte det var dags, runt 7 månader sådär när man ändå kunde sitta upp också.

Lou verkar faktiskt tycka tvärtom. Nu har hon legat på mage här i soffan med mig i säkert tio minuter och vänt huvudet åt än det ena, än det andra hållet. Riktigt stark är hon! Och sedan la jag henne på rygg och då skrek hon. Hepp!

Det finns en vits med de där "mina första år"-böckerna. Synd att jag alltid fyller i dem för sent. Det är mycket hittepå i våra böcker men det kommer ändå vara sanning när ungarna är stora.

Vi landar nu

2011-10-08T13:26:00.001+02:00

Det är aldrig som man tror. Bebisar är inga robotar och alla är de unika. Konstigt vore annars, de är ju människor. Så också Lou. Fem veckor av spekulationer: Magont. Gaser. Kolik. Lite mjölk. Mycket mjölk. Ersättning. Nappar. Skrik. Och så vidare i all evighet.

Men utan att ha gjort något alls har vi nu landad för den här gången. Det tog lite tid att hitta varandra men nu verkar Lou vara nöjd. Och en nöjd Lou ger en mycket nöjd och lycklig mamma. Vad det har handlat om slutar vara viktigt när vardagen fungerar. Det kommer fler faser, fler funderingar men nu lever vi här och nu.

Igår hade jag både barnen hemma. Vi bjöd in finaste C och hennes lilla femmånaders F och tog picknickkorgen och drog till skogs trots vind och rusk. Men under träden var det riktigt skönt och vi njöt av kaffe och bullar. Rufus härjade runt bland löven och fick för första gången smaka "vuxengodis" i form av mintchoklad. Det var en höjdare. Det ska bli spännande och se hur länge vi faktiskt kan klara oss ifrån "lördagsgodis". Hittills har han inte brytt sig överhuvudtaget.

varannan dag-syndromet

2011-10-03T17:47:00.003+02:00

Här hemma lider vi för tillfället av varannan-dag-syndromet. Lillskruttans magproblem har blivit lite bättre och det är skönt men fortfarande, ungefär varannan dag, har vi en "skrikdag". Då är det bara att gilla läget och inse att hon tänker skrika så fort vi inte bär runt på henne. Hon somnar gott i vår vaggande famn men skulle vi sätta oss ner, lägga henne i vagnen eller liknande blir hon rosenrasande. I natt vankade vi runt i timmar och till slut lindande jag in henne i en filt och la henne nära, nära mig så jag kunde andas på henne och buffa i rumpan så fort hon protesterade. Det funkade. Då.

Min teori är att amningen fortfarande ibland blir lite väl "snuttig" och det är då magproblem kommer. Hon snuttar och sväljer mycket luft och blir aldrig riktigt mätt. Nu ger vi henne ersättning lite då och då och ibland tar hon faktiskt flaskan. Nu kan vi även, om vi har tur, få henne att ta nappen.

Idag har hon då alltså inte skrikigt utan sovit hela dagen. Så kan det också vara. Jag vågade mig på att ta bilen till förskolan och lyckades baxa in alla i bilen och lämna i tid. Sedan åkte Lou och jag och fikade hos en kompis. Mycket trevligt! Alltid när man ska göra saker för första gången blir jag lite nervös. På förskolan hade de bakat bullar när jag kom och hämtade så vi stannade över mellanmålet och fikade. Vi passade också på att beställa säsongens ullunderkläder. En "I ur och skur"-unge lever ju i sina ullunderställ. Tyvärr hade de inte till så små som Lou men jag ska försöka hitta ullkläder till henne i vinter. Bättre kan det ju inte bli i vagnen!

Lou en månad gammal!

Nytt BVC-besök

2011-09-28T17:42:00.002+02:00

Det här med att gå till BVC verkar vara ordentligt sövande. Liksom förra veckan har Lou sovit sig igenom dagen efter vårt BVC-besök. Jag klagar inte och jag tror hon behöver sova ikapp lite.

Besöket idag gick bra. 3 veckor och 4 dagar gammal väger hon redan 3925g, ett kilo har hon gått upp sedan hon föddes. Hon har ökat två centimeter i längd och i huvudmått. Lou börjar fixera och följa med blicken. Det hade visserligen inte vi upptäckt utan det fick vår BVC-sköterska berätta för oss, hihi.

Vi börjar få bukt med amningen. Att ge ersättning gick sådär när Lillskruttan vägrar ta flaskan. Men nu har vi hemma och kommer att fortsätta försöka ge när vi märker att hon inte blir mätt. Om inte annat är det skönt att veta att Daniel kan ge mat om det skulle behövas. Nätterna är ganska jobbiga och jag ammar, Daniel byter bölja och sedan turas vi om att vyssa runt henne tills hon somnar. Förhoppningsvis stabiliseras det också om någon månad eller så.

Veckans uppdrag är att försöka att få henne att ta nappen. Hittills vägrar hon lika mycket som hon gör med flaskan.

Kärlek

2011-09-23T20:40:00.003+02:00

Nu håller vi tummarna!

2011-09-22T18:00:00.002+02:00

Idag har lillskruttan sovit i snart sex timmar i sträck med en liten paus för amning. Så kan det gå när man har haft flera dagar med lite sömn. Den ömma modern önskar egentligen också sova i sex timmar men är glad för de fyra hon fick i sträck i natt.

På BVC idag trodde de inte att det handlade om kolik utan att Lou och jag har kommit i otakt med amningen. Hon blir helt enkelt inte tillräckligt mätt eftersom hon snuttammar hela tiden. Då får mina arma bröst aldrig en chans att fylla på förråden och det finns inte mjölk för att hon ska bli helt mätt. Nu ska hon i några dagar få äta på både brösten och sedan ska jag även erbjuda ersättning tills hon blir proppmätt och sedan ska hon inte få äta på cirkus tre timmar.

Jag hoppas verkligen att det kommer att fungera. Vi fortsätter även med Sempers magdroppar och Minifomen. BVC tycker visserligen att Minifomen är onödig och verkningslös men jag tycker att den har gett resultat. Och allt som kan lugna hennes mage är välkommet.

Idag är sista kvällen själv med båda barnen. Det har gått över förväntan att lägga Rufus med Lou på armen. Dock inte optimalt och nu håller jag tummarna för att den här kvällen följer de senaste och inte urartar i tokskrik och icke-sovande tvååring...

amningsmaraton, kolik eller bubblig mage?

2011-09-18T13:32:00.002+02:00

Vårt lilla matvrak verkar ha en orolig mage. Eftesom jag helammar så handlar det inte om att maten inte går sin väg, det gör den, både ofta och fort, utan det måste finnas någon annan förklaring till skruttens bökande och stökande. Hittills jobbar vi med följande:

* Hungrig - Lou är helt enkelt hungrig och har inte hittat sin rytm än. Det betyder att det ska ätas hela tiden även om hon egentligen inte vet om hon är hungrig eller inte. BVC sa att det skulle mildras om två veckor och bad mig stå ut tills dess. Hepp!

* Kolik - Hon är som argast och skrikigast på kvällarna. Då håller hon låda i ungefär fyra timmar i sträck. Att försöka lugna henne är en pärs. Det ammas, bärs runt, vaggas, vyssas tills både hon, jag och pappan somnar av utmattning.

* Bubblig mage - kan eventuellt betyda att jag måste testa att ta bort mjölkprodukter ett tag. Jag är inte så lockad av just det men måste det till så måste det.

Vi har som första åtgärd börjat med Sempers magdroppar och hoppas att det ska lugna lite. Annars får väl tiden visa vägen. Så brukar det vara i bebisvärlden.

Hon växer!

2011-09-14T19:30:00.002+02:00

Idag var det dags för första besöket på BVC för Lou. Tidigare har vår BVC-sköterska varit hemma hos oss och kollat läget men nu var det dags att gå ner på byn och hälsa på. Och med tanke på hur mycket den här tjejen har ätit den senaste veckan så var vi lite nyfikna på hur mycket hon hade ökat i vikt. Vi gissade båda på att hon passerat 3kg-strecket men med hur mycket var frågan.

Vågen stannade på 3285g!

Det betyder att mjölken gör sitt jobb och att hennes hetsätning ger resultat. BVC-sköterskan undrade om jag orkade med två veckor till med maratonamning och det får jag ju lov att göra. Hon bedyrade att efter fyra veckor så lägger sig den värsta hetsen och amningen kan bli lite mer regelbunden och inte fullt lika intensiv. Det hoppas vi på för som det är nu vill Lou ammas hela tiden i vaket tillstånd (och hon är vaken den här damen...) och på natten har vi nu några nätter kört med varannan timme. Det blir inte mycket sömn i min arma kropp. Men två veckor till står vi ut med!

Nästa vecka börjar Daniel jobba och jag står inför eldproven att både lämna och hämta på förskolan samt att lägga Rufus med Lou på armen. Vi gjorde en testläggning igår och det blev kaos. Lou skrek. Rufus skrek. Och ingen somnade. Men kanske kanske blir det bättre när Daniel inte är hemma och Rufus inte kan falla tillbaka på honom när det tar emot lite. Är det bara vi så måste han ta vad han får liksom...

Att två barn skulle vara som att ha ett barn är lögn. Två barn är två barn.

Förlossningsberättelse

2011-09-08T22:28:00.009+02:00

När Rufus föddes hade jag efteråt känslan av att inte ha varit närvarande. Förlossningen gick bra och så här i efterhand är det bara positiva minnen från den där natten och dagen. Förutom då att jag inte riktigt vet vad som hände.

Min högsta önskan inför Lous födelse var således att få chansen att vara mer närvarande och aktiv i förlossningen. Det handlar inte om kontroll, det sköter barnmorskan bäst enligt mig utan jag vill känna med alla sinnen. Och jag är mycket mycket tacksam över att kunna säga att jag har upplevt min drömförlossning.

Förlossningsberättelse

Fredagen den 2 september tillbringas i Lund där vi tillsammans med min mamma promenerar runt, fikar i Botaniska trädgården. Rufus fär en docka och vi köper även en present från honom till bebisen. Jag märker att jag får ganska kraftiga sammandragningar men de är inte många och jag känner mig förvånansvårt fräsch. På eftermiddagen följer jag och mamma med Daniel och Rufus på simskola och där i bilen på väg in känner jag att jag faktiskt får en värk. Men en värk gör ingen förlossning och jag tänker inte mer på det. På simningen får jag ytterligare några värkar men de är med så pass långt mellanrum att jag inte funderade mer på det. Jag tänkte nog mest att jag hade ansträngt mig ganska mycket under dagen.

När vi kommer hem runt 18.00 och sätter oss och äter minns jag att den första starka värken sätter in och där någonstans börjar de också komma lite mer regelbundet. Jag får mina föraningar när jag behövde gå på toaletten två gånger på kort tid för nummer två, något som jag även upplevde med Rufus. Vi börjar klocka värkarna ungefär samtidigt som det är dags för Rufus läggning. Det visar sig att jag har ungefär 6-8 minuter mellan dem och jag ringer in till förlossningen i Lund för att rådfråga dem. De säger att jag ska vänta lite till men samtidigt åka in när jag känner att jag vill.

Strax innan klockan 21 åker vi in. Jag väljer även denna gång att gå från parkeringshuset. Värkarna är inte alls lika kraftiga som jag minns dem och det går bra att gå om jag bara får vila lite då och då. Väl inne på förlossningen får vi rum nummer 3 (mittemot rum nummer 8 som vi låg på förra gången!).

Värkarna är inte så farliga. De går att anda sig igenom dem. Barnmorskan är fantastisk. Inget knussel och jag blir så glad att hon läst min förlossningsplan och hela tiden utgår från den. Vid första kontrollen visar det sig att jag är öppten 5cm. "Halvvägs redan" vet jag att jag tänker och att "det här är ju inte så farligt". Men värkarna ökar snabbt i intensitet och snart får jag lustgas och jag väljer samtidigt att stå i en gåstol. Där står jag sedan och vaggar och hänger mig igenom värk efter värk. Barnmorskan är inne lite då och då och kollar bebisens hjärtljud men inget mer. Efter några timmar säger barnmorskan att "det är nu det snart börjar bli försent med Epidural" och jag måste välja. Jag och Daniel diskuterar lite och både han och jag kommer fram till att det känns bra att fortsätta utan. Och när barnmorskan kan försäkra mig om att det INTE är sju timmar kvar av förlossningen väljer vi att köra på med lustgasen. Ett bra beslut så här i efterhand. Daniel är fantastisk genom hela förlossningen. Lugn, trygg och sjukt bra på att påminna mig om att ta lustgas, andas rätt och massera ryggen. Skönt för honom att inte ha en pipande monitor att titta på och slangar med vatten att hålla reda på.

Efter ytterligare en stund med kraftiga och jobbiga värkar börjar vi diskutera (ja, men jag kan ju diskutera mellan värkarna, helt fantastiskt!) om barnmorskan ska ta hinnorna och låta vattnet gå. Ungefär klockan 00.30 tar hon fram "virknålen" och mitt i en värk får hon vattnet att gå. Det fullkomligt skvalar ut överallt och i de kommande värkarna känns det som jag ligger i en konstant pöl av varmt fostervatten. Från detta moment stannar jag i sängen.

Nu går det fort. Jag märker inte när krystvärkarna startar men bebisen trycker på ordentligt. Det funkar inte att sitt-ligga på rygg i sängen och sidoläge med benet i ställning är inte heller bekvämt. Till slut hamnar jag stående på knä lutandes mot sängens ryggstöd och där blir jag fast. Jag känner att bebisen trycker på men tycker själv att det känns för tidigt att krysta. Barnmorskan lugnar och säger att jag inte behöver krysta men att om bebisen vill ner så kan jag låta den sköta jobbet. Jag känner själv att jag håller emot lite men till slut går det inte längre. Här någonstans försvinner jag i mig själv och märker inte att en undersköterska kommer in i rummet. Jag försöker andas lustgas men har svårt att hålla masken och koncentrera mig på att krysta samtidigt. Jag minns att barnmorskan säger till mig att om jag vill ändra ställning inför Lous ankomst så är det nu det ska ske och då förstår jag att det är nära, nära. De två sista krystvärkarna minns jag fortfarande tydligt; det gjorde så jävla ont men samtidigt var jag så nära och jag kände verkligen hur hon var beredd. Lättnaden när huvudet kom ut och en sekund av panik när jag inser att resten av kroppen också ska krystas ut.

Klockan blir 01.24 och sen är hon där. Bakom mig. Jag hör henne skrika. Men snabbt får jag henne framför mig och kan sitta på knä med henne i famnen. Och där, just där kom den där känslan man inte kan sätta ord på. En fantastisk liten tjej. Jag får hjälp att lägga mig till rätta på rygg och Daniel klipper navelsträngen. Lou ammar nästan direkt. Moderkakan ska ut och jag ska undersökas. Till min stora förvåning och glädje har jag inte spruckit någonting och har bara en liten bristning.

Vi får in våra smörgåsar och den här gången slukar jag allt medan Daniel håller i Lou. Jag är uppe och går på toaletten och visst, det svider lite men inget mer! Under tiden jag är på toaletten blir Lou undersökt och hon väger 2910g, är 50cm lång och har ett huvudomfång på 34cm. Runt klockan 5 sätter jag mig i en rullstol och vi blir eskorterade till patienthotellet.

Jag har fått min drömförlossning och det bästa av allt, min drömdotter!

Man glömmer så fort

2011-09-08T22:17:00.005+02:00

Vi är tillbaka i äta, kissa, bajsa, äta igen, sova, bajsa, kissa, äta, kräkas lite, sova, vara vaken och börja om med allt igen. Om och om igen...

Man glömmer så fort.

Lou är en perfekt liten bebis. Inte så att vi på något sätt har några rutiner än (hepp! hon är ju inte ens en vecka än...) men hennes rytm påminner mycket om den hon hade i magen: sova hela dagen för att ha en vaken period sent på kvällen och en liten bit in på natten. Men jag märker att hon äter mer och längre för varje amningsstund nu. När vår BVC-sköterska var här häromdagen hade hon redan kommit ifatt sin födelsevikt och det ska bli spännande att se hur mycket hon väger vid nästa kontroll.

Och Rufus. Han är en mycket stolt storebror!

Lou är här!

2011-09-05T14:18:00.005+02:00

På kvällen den 2 september börjar värkarna. Först lite lagom diffusa, sedan med en regelbundenhet på 6-8 minuter. Vi åker in och 4 timmar senare är hon är. Jag har fått min drömförlossning och klarat mig på lustgasen men ändå varit aktiv och medveten.

Lou väger bara 2910g och är 50cm lång men vi klarar gränsen för prenatal och får åka till patienthotellet, ännu en önskning som går i uppfyllelse. Där kopplar vi av och låter storebror komma och hälsa på.

Nu efter två dygn är vi hemma igen och äventyret börjar på riktigt!

Jämförelse

2011-08-31T13:00:00.001+02:00

38+3

2011-08-30T10:03:00.005+02:00

Hej hej lilla Lou. Nu är det ganska tungt. Om du vill får du komma ut nu. Storebror börjar tycka det här med stor mage är ganska tråkigt och begränsande. Hans mamma och pappa likaså.

Vi längtar typ ihjäl oss.

Nu är det bara väntan som gäller!

2011-08-28T19:13:00.002+02:00

Nu är det bara att vänta. Det kan ske vilken dag som. Det är lite nervöst och pirrigt. När det var dags med Rufus hade jag ingen tanke på att han kunde komma tidigt och när fölossningen satte igång tio dagar tidigt blev jag bokstavligen helt tagen på sängen :)Nu vet jag ju och därför känner jag efter hela tiden. Än så länge tycker jag inte att det har blivit någon förändring men det kan gå fort.

Vår lilla Lou (japp, så ska hon heta!) har varit extremt aktiv hela natten och hela dagen. Ibland ilar det en ganska snäll smärta ner mot ljumskarna och bäckenet men ingenting som skulle kunna likna värkar. Jag tror att det mer handlar om att hon rör sig.

I helgen har vi haft besök av Daniels familj. Jag har blivit avlastad i allt och det har varit så lyxigt. Rufus har fått leka ordentligt och maten har blivit lagad. Det finns en vits med att leva i storfamilj och ta hand om varandra!

bättre men inte perfekt

2011-08-25T07:52:00.002+02:00

Morgonens blodtryck låg på 133/83. Stickan visade spår men på en bra nivå. Alltså är det bättre men jag hade hoppats på ett bättre blodtryck. Men jag kanske inte kan begära mer när jag har haft en väsande och hostande Rufus hos mig halva natten och sedan när jag flyttade in i hans lilla säng på morgonkvisten bara drömde stressande drömmar om skyhöga blodtryck.

På väg mot havandeskapsförgiftning...

2011-08-24T20:08:00.002+02:00

Idag på dag 37+4 var det dags för ytterligare ett barnmorskebesök. Och det visade sig att historien upprepar sig. Jag som var så glad över att mitt blodtryck låg någorlunda stabilt för två veckor sedan fick min glädje grumlad över dagens resultat. Nu är det så högt (148/84) och jag visar spår av protein i urinen att min barnmorska tyckte att det var dags att jag fick hem både blodtrycksmätare och stickor att kolla urinen med. Dessutom påpekade hon att hon såg skillnad i hur svullen jag var, att det syntes i ansiktet. Kul...

Det var precis samma sak förra gången. Och därför håller jag också tummarna för att mitt blodtryck på hemmaplan är alldeles perfekt. Det visar sig ikväll och imorgon bitti. Jag har absolut ingen lust att åka på någon havandeskapsförgiftning så här på slutspurten. Och jag måste sluta tänka på dumma symptom som huvudvärk, flimmer för ögonen, magont och annat. Jag blir helt symptom-paranoid!

Vår lilla pingla verkar dock tuffa på. Magen hade växt en centimeter (sf-måttet låg på 35) och hon ligger rörlig med huvudet nedåt. Hjärtljuden låg på 120, vilket jag tyckte var lågt men eftersom barnmorskan sa att det var bra, sa jag inget. Så typiskt!

Färdigbakad

2011-08-20T12:57:00.003+02:00

Nu är bebis klar och redo att födas. Så här stod det någonstans:

Bebisen är fullt utvecklad och är egentligen redo att födas, men växer fortfarande och bildar mer fett, upp till 15 gram om dagen. Om detta är din första graviditet så är det vanligt att förlossningen sker närmare 40 veckor eller kort där efter, medan om det inte är ditt första barn så är det mer sannolikt att du föder tidigt.

Skulle bara våga säger jag! Alltså, det finns inte i planeringen att den här Lillfisen kommer ut innan vecka 38+3. Rufus är född i vecka 38+4, vore fint om hon också kunde vänta tills dess så har min mamma i alla fall en ärlig chans att hinna ner.

Redo och klar. Jomenvisst. Den ömma modern då? Ska inte hon vara redo och klar också...

Nu är jobbet klart!

2011-08-19T14:33:00.001+02:00

Nu har jag jobbat klart! Hurra!

Idag vecka 36+4

2011-08-17T20:57:00.002+02:00

Det går lite på tomgång nu. Samtidigt som jag typ tycker att hon kan komma nu för att det är tungt och tråkigt är det lite för lång tid kvar till BF för att det faktiskt skulle vara roligt om hon tittade ut.

Det mesta är fixat. Jag har tvättat vagnen och packat stora delar av BB-väskan. Mammas biljett är bokad och hon kommer tio dagar innan BF. Det är en stor trygghet att ha henne här. Att bli lite ompysslad men framför allt veta att Rufus och Thorsten har någon som passar dem.

Jag har två dagar kvar att jobba. Det ska bli så skönt att få vara hemma och skrutta i sin egen takt. En takt som knappt går framåt. Jag känner mig som en flodhäst. Det finns egentligen inget att klaga på, det är inga allvarliga krämpor jag besitter men den vanliga svullenheten, svårigheter att sova, det konstanta trycket över magen, svårigheter att böja sig ner, sitta, stå och så vidare i all oändlighet gör att jag tappar lusten ibland.

Men jag har min målbild och den gör det värt allt. Det gäller bara att påminna sig själv i de skruttigaste av stunder.

Längtan

2011-08-12T20:47:00.004+02:00

Ikväll kom längtan över mig. Jag vill hålla i min bebis, snusa henne i håret, amma henne till söms och pussa på hennes lilla näsa. Jag vill ha henne kladdig och blodig på mitt bröst och jag vill höra henne skrika. Jag vill presentera henne för storebror och få känna kärleken växa och göra mitt hjärta större och större så båda har så mycket plats att de kan gå vilse.

Jag tror jag är redo nu. Det är snart dags för vårt andra lilla mirakel att komma hem.

Föräldraledighet

2011-08-10T08:25:00.003+02:00

Nu drar vi åt svångremmen. Igår begärde jag min föräldrapenning och tanken är att vi denna gång bara ska ta ut fem dagar per vecka. Jag har förmånen att få vara hemma lite längre än förra gången. Det handlar egentligen mest om att det passar in med mitt jobb som lärare. Det är skönt att slippa komma tillbaka mitt i en termin. Med Rufus delade vi lika på föräldraledigheten. Det är en viktig princip för oss och vi ska verkligen försöka att dela den här gången också.

Min sista dag på jobbet är den 19 augusti men jag använder en massa komptid och går på föräldrapenning den 12 september. Förhoppningsvis har vårt pyre dykt upp då.

Idag jobbar jag hemma. Det har resulterat i att jag istället tvättar upp vår liggvagn. Det är ungefär samma sak som att planera franskundervisning...

Bjuder på en bild av vår Lillfis som snart ska bli storebror.

Koll på verkligheten

2011-08-09T21:46:00.005+02:00

Varje gång hos barnmorskan blir jag kastad rakt in i verkligheten och inser att jag visst lever i en liten förnekelse.

Barnmorskan: Har du några särskilda tankar inför förlossningen?

Jag: Nja, jag ser fram emot den. Och så vill jag ha epidural.

Barnmorskan: Vad bra, har du skrivit det i ditt förlossningsbrev?

Jag: Öh, nej. Jag har inte skrivit något brev. Än.

Barnmorskan: Nähä, men du har packat väskan?

Jag: Eh, nej.

Barnmorskan: Och hur ska ni lösa barnvakt till Rufus?

Jag: Alltså, det ska vi lösa. Snart... Men jag har tvättat alla bebiskläder. Jag lovar! hade jag lust att skrika men det gjorde jag inte. Tror ni hon frågar allt det här för att det bara är en månad kvar och bebis i praktiken kan komma när som helst. Gulp!

Hos barnmorskan

2011-08-09T19:51:00.002+02:00

Tillbaka till min vanliga barnmorska idag och allt såg fint ut. Lillskruttan ligger fortfarande med huvudet nedåt men är rörlig. Vad jag förstått kan andra barnet i mycket större utsträckning vara rörlig ända fram till det är dags. Så länge hon ligger i rätt position kan hon få röra sig hur mycket som helst.

SF-måttet hade inte förändrat sig utan låg kvar på 34 cm. De mäter lite olika och det känns bra att jag stabiliserade mig lite och inte gick över "normalkurvan". Någon måtta får det vara på att ha stor mage. Och tack och lov fick jag ett bra blodtrycksvärde.

Nu har jag bara en och en halv vecka kvar på jobbet. Det känns helt okej. Dessutom ska jag jobba hemifrån resten av den här veckan för övriga kollegiet är på kick off i Norrköping. Jag kastade in handduken och insåg mina begränsningar. Det är skönt att ha en förstående chef. Så imorgon (när jag jobbar hemma) har jag bokat in lite trevligt fikasällskap. Det blir en studie i att vara tvåbarnsmamma. Mycket spännande!

Svullen? Jag?

2011-08-04T20:44:00.002+02:00

Nu är det kört. Nu svullnar jag. Hej hopp! Jag hade önskat att det inte var fem veckor kvar när detta tillstånd hade sitt intågande men man får inte alls som man vill i den här världen.

Händer och fötter är vad det handlar om. De svullnar till oigenkännlighet. Men det värsta är att de slutar fungera. Fötterna sticker och värker. Fingrarna går inte att böja.

Men är det här vad kroppen behöver för att föda fram ännu ett mirakel så är det vad kroppen får göra. Jag tänkte bara att det inte skulle vara så lång tid kvar...

Lugnet före stormen

2011-08-02T06:47:00.003+02:00

Jag vaknade 05.12 och kunde inte somna om. En timme senare gick jag upp. Jag vet inte om lillskruttan vill förbereda mig på något eller om det mest handlar om att vår dubbelsäng helt enkelt inte har plats för en tjockis när mannen, tvååringen och hunden väl intagit sina platser.

Nu sitter jag här.

Imorgon börjar jag jobba igen. Det känns inte överväldigande på något sätt. Den 19 augusti slutar jag igen. Det ska till och med bli lite skönt att få fokusera på något annat. Vi börjar bli mer och mer redo. Tvättstugan tar form. Det har varit min hang-up under graviditeten. Nu är det egentligen bara frivilligt pyssel kvar och det känns härligt!

Rufus har fått tid till en hjärt- och lungröntgen. Jag känner att det kommer tillbaka. Jag blir lite rädd men vet att min son är en superhjälte. Och han klarar mer en sin hormonpåverkade mamma.

Rapport

2011-07-28T18:01:00.003+02:00

Ultraljudet igår visade en liten tjej som låg och höll i sina fötter eller som skymde sitt ansikte med händerna. Hon uppskattades väga 2000g och födelsevikten uppskattades till att bli runt 3300g. Det är inga stora bebisar vi producerar men så länge lillskruttan väger tillräckligt mycket för att slippa prenatal (har för mig att gränasen går vid 2800g) så är jag nöjd! Men det viktigaste är ju trots allt att allt såg bra ut!

Idag var det så dags för barnmorskebesök igen. Jag fick ta om alla blodprov eftersom jag har bytt efternamn. Blodtrycket fortsätter att stiga men ännu inga alarmerande siffror. Jag känner igen det här från förra gången så jag bestämmer mig för att ta det hela med ro.

Mitt SF-mått ligger på hela 34cm, så hon måste ha gott om plats =) Det är ingen idé att lägga upp någon bild för precis som jag mindes det så är det svårt att se. Barnmorskan hjälpte mig i alla fall att se håret på huvudet och den markerade amorbågen på överläppen...

Inför ultrljud nummer två!

2011-07-26T20:33:00.004+02:00

Imorgon är det dags för ultraljud igen. Då är vi i vecka 33+4 och om allt går som det ska är det inte många veckor kvar tills vi har vår lilla två här. Det ska bli spännande och hälsa på henne igen. Min lilla erfarenhet säger mig att ultraljud nummer två mest är ett stort blurr och bebisen är för stor för att rymmas på skärmen. Men det ska bli roligt att få en uppfattning om hur stor hon är och förhoppningsvis får jag se en skymt av ansiktet.

Statusen på gravidititen så här långt är ganska lugn. Jag och lillskruttan i magen är dock inte alltid överens. Hon bökar fortfarande mycket även om platsen verkar ha minskat för henne. Ofta spänner och trycker hon sig lite hur som helst och många gånger gör det mig väldigt öm. Jag börjar märka ett tryck mot revbenen som inte är så skönt men fortfarande är det mest på höger sida som hon har sin favoritplats. Jag misstänker att hon fortfarande ligger med huvudet nedåt och det är ju positivt.

Här kommer en magbild från vecka 33+3. Förhoppningsvis får vi en bild inifrån magen imorgon =)

På semester...

2011-07-20T20:56:00.002+02:00

Jag och Rufus är på semester hos mormor och morfar. Här väntar kusinerna på Tuffis.

Det uppenbaras i de små tillfällena

2011-07-16T14:45:00.002+02:00

Sakta men säkert fyller jag bebisens lådor med små, små kläder. En åt gången. Lägger ner en body här, en bodysuit där. Inga minibyxor än men de kommer.

Rufus hjälpte mig igår. Jag berättade att de små kläderna var till bebisen. Han tog upp en liten body och tittade förundrat på den och sa sedan:

"Bä-is liiiten"

"Ja, bebisen är liten" sa jag.

Han funderade en stund till, la tillbaka bodyn och pekade på sin egen tröja:

"Min töja stooo"

Och då slog det mig plötsligt att min lilla plutt ska bli storebror...

Lite orolig...

2011-07-13T22:26:00.003+02:00

Alltså... jag har gått snart hela den här graviditeten och pratat vitt och brett om hur annorlunda det har varit den här gången: illamående, aktiv bebis, ingen oro för barnet och så vidare. Någonstans har det varit tryggt. I min målbild blir det totalt annorlunda än med Rufus: jag kommer kunna vara mer närvarande vid förlossningen (jag kräver bedövning och att jag kan få utnyttja fler ställningar än sidoläge), inga svaga hjärtljud, inget tillväxtultraljud som visar -13% (istället målbildar jag mig en bebis på minst 3500g...) och absolut inget hjärtfel what so ever.

Men idag. Jag vet inte. Det smög sig på något. Jag hade ju inte min vanliga barnmorska. Rufus var med och härjade. Men ändå. Mitt blodtryck. Det stiger. Precis som förra gången. Idag låg det på 132/84. Kan ha att göra med Rufus som precis när mätaren tryckte på hällde ut hela sitt russinpaket på golvet. Kan ha att göra med att jag precis som förra gången bara ökar i tryck. Barnmorskan sa inget, sa bara att allt såg bra ut.

Här i Skåne får vi fortfarande (de tar bort det i september) ett andra rutinultraljud i vecka 32. Den 27 juli är det dags. Då får vi veta hur stor man uppskattar lillskruttan till att vara. Till dess ska jag försöka fortsätta se min målbild precis så som jag vill ha den!

Inför MVC

2011-07-13T12:59:00.002+02:00

Snart ska jag dra iväg till MVC och ännu en koll. Vi får bege oss in i stan den här gången på grund av semester men det ska nog gå bra. Rufus ska få följa med och det i sig ska bli spännande. Det här med bebis i magen vet jag inte riktigt hur han förstår. Jag tror han väljer och vrakar lite i sin tolkning. Ibland är han väldans gosig och ska pussa magen och prata med bebis och ibland är han totalt ignorant.

Jag laddar med russin och små leksaksbilar....

Note to self: glöm inte att fråga barnmorskan om hur aktiv en bebis egentligen kan vara i magen. Nu har det snart gått ett dygn och hon rör sig konstant. Sov bebis, sov!

Strandad val och drömmar

2011-07-09T22:44:00.002+02:00

Mina drömmar har kommit tillbaka. I början av graviditeten spökade de varje natt. Då handlade de om människor jag mött under alla år, det kunde vara gamla klasskamrater, kollegor och före detta pojkvänner. Kanske handlade det då om förändringen som sker. Att bryta med det gamla och göra upp med spöken i garderoben bara för att vara på den säkra sidan. Drömmarna lär en vad som är viktigt.

Efter vecka 20 någon gång försvann drömmarna. Det var både skönt och lite skrämmande. Som om kroppen inte brydde sig längre. Men nu är de tillbaka med besked!

Nu ska mitt undermedvetna på riktigt fatta att det faktiskt kommer om bebis om ganska exakt två månader. Alla drömmar handlar om barn, förlossningar och annat som hör bebislivet till. För det mesta handlar det om mig, ibland om andra. Ibland är de lite läskiga men de ordnar alltid upp sig på slutet. Och någonstans är jag glad att min kropp tänker på det här så jag själv slipper vara ansvarig för alla förberedelser. Nu sker det undermedvetet, mycket praktiskt.

Vi är fortfarande på semester. Det är lyxigt. Vädret är underbart, maten lagad och god och barnpassningen kunde inte vara bättre. Det enda smolket i bägaren är alla foton. Farfar visade nu ikväll de kort han tagit under de här första dagarna. Joråsåatt.... jag ser ut som en strandad val. Det är uppenbart att det inte bara är magen som växt. 10 kilo har lagt sig fint runt bröst, armar, rumpa och lår. Och lite då på magen antar jag. Så nu peppar jag mig och tänker att det inte bara är mitt undermedvetna som har förberett mig. Jag har snart tillräckligt kroppsfett för att klara åtminstone en förlossning på tre dygn...

På drift

2011-07-06T12:22:00.003+02:00

Imorgon blir det semester på riktigt och vi åker iväg till farfar med sambo i Sundsvall. En lång resa för oss skånebor. Vi börjar med att flyga till Stockholm och därifrån tar vi tåget till Sundsvall. På så vis tar det inte mer än cirka fem timmar och det känns helt okej. Läste just på flygbolagets hemsida att gravida ska kunna uppvisa läkarintyg på att graviditeten fortskrider som den ska. Det har jag inget men tänker att det borde räcka med min journal.

Jo, graviditeten fortskrider normal. Men jag känner mig stundtals rätt dålig. Eller kraftlös kanske är rätta ordet. Sammandragningarna fortsätter. Det behövs inte mycket ansträning innan de sätter igång. Jag har viss tendens till att känna yrsel och kroppen protesterar i allmänhet när jag anstränger mig. Lillskruttan verkar ha växt till sig och det sparkas inte fullt lika mycket längre. Istället trycker hon sig åt olika håll och jag antar att det börjar bli platsbrist i magen.

Mest mår jag dåligt av att inte kunna leka med Rufus på samma sätt som förut. Han har de senaste dagarna varit väldigt mammig och det är bara jag som gäller. Kanske är det för att han känner på sig att det är förändring på gång.

Men nu är det semester och det ska bli skönt att komma bort och bli lite ompysslade. Igår klickade jag dessutom hem en fin bodysuit på Tradera. Kan inte låta bli trots att vi har massor med bebiskläder...

bild från www.tradera.se

Dags att börja boa!

2011-07-02T14:31:00.004+02:00

Åh, de kommer smygande på mig. De där känslorna av att vilja ställa hela huset i ordning inför den kommande bebisen. Känslan av att jag absolut inte kan få ett barn till om jag inte har organiserat alla papper i arbetsrummet. Eller städat skafferiet.

Hittills har jag kunnat hålla dem i huvudet men nu är det dags att släppa dem lösa: Dags att börja boa!

Det började med garaget. Där stod vår liggvagn. Den som jag måste tvätta och fixa till. Nu har jag inte tvättat den än men garaget är städat och vi har kört två vändor till tippen med allt skräp. Sedan har jag fixat till lite på övervåningen. Köpt ett låsbartskåp för alla DVD-skivor. Att vi har klarat oss med barn i två år utan att låsa in dem verkar inte funka som argument på mina hormoner. Skivorna var tvungna att låsas in. Annars kan det inte bli någon förlossning. Dessutom var jag tvungen att rama in några av Rufus teckningar. Precis just nu. Annars ingen förlossning.

I eftermiddag ska jag klura ut hur vi ska organisera arbetsrummet. Och fortsätta med att rensa ut skafferiet. I det här fallet verkar hormonerna ha överhand över sammandragningar, svullna händer, yrsel och annat jag dras med. Trots allt ganska bra tycker jag.

Rufus inspekterar nappträdet i byn. Han är dock inte riktigt redo att hänga upp sina egna...

Titta mamma, jag simmar!

2011-06-28T20:43:00.003+02:00

Man kan ju undra varför i herrans namn jag har på honom en badtröja i plaskpoolen hemma i trädgården och inte låter barnet vara härligt naken. Det är helt enkelt för att skydda ärret han har på bröstet. Det får inte utsättas för stark sol på några år...

Hicka!

2011-06-26T20:05:00.002+02:00

Lillskruttan har hicka för säkert fjärde gången idag. Hittills har jag följt tre gravidmyter om hur graviditeten ska vara om man väntar en flicka:

1. Illamående.

2. Rund mage (istället för toppig när man väntar en pojke)

3. Bebis hickar mycket.

Jag tror egentligen inte alls på de här myterna men när de stämmer så blir det ju lite roligt.

Idag har vi varit nere i Höllviken och hälsat på kompisar som också väntar sitt andra barn i september, två veckor efter oss. Det är himla bra och skojsigt att ha kompisar som är i samma situation som en själv, jag får totalt utlopp för alla tankar som behvöver ventileras. Jag är inte lika pigg på att knyta en massa nya kontakter på diverse föräldrakurser som jag var första gången. Vi ska inte ens gå föräldrautbildningen innan förlossningen. Det är lite annorlunda nu, vi har fler vänner nu med barn och att öka på sin sociala krets kräver också att man underhåller den. Även om det är trevligt att träffa nytt folk så får man tänka på vad man orkar och kan bära. Det är ännu en underbar sidoeffekt av att få barn: man träffar en massa nytt folk!

2011-06-24T21:52:00.003+02:00

Nog har den växt alltid...

Vecka 28+6

Det är mycket nu...

2011-06-20T19:39:00.002+02:00

Oj, oj! Nu är jag gift. Vädergudarna var på vår sida och dagen blev precis så bra som jag hade drömt om. Och lite till. Fina fina vänner som kom och firade. Klänningen satt som en smäck runt magen och trots att det egentligen inte var någon brudklänning kände jag mig väldigt brudig.

Rufus var på strålande humör och alla barn sprang runt och lekte, och lekte och lekte. Glada barn ger glada föräldrar. Under vigseln stod han stilla bakom oss och sjöng "lille katt..." för alla som ville höra. Nu har jag äntligen samma efternamn som min son!

Magen hängde med men blev lite ansträngd mot slutet. Efter urinvägsinfektionen har jag haft en del sammandragningar men inget som inte går ner av lite vila.

Idag har jag gjort min glukosbelastning och alla värden såg bra ut. Jag har gått upp nästan nio kilo och magen hade växt sex centimeter på fyra veckor. Den ligger precis på kurvan så tji på alla som tycker jag är stor. Hjärtljuden var fina som vanligt men barnmorskan kunde inte riktigt lokalisera lillskruttan. En fot var det enda hon fick tag på. Jag tror hon slog rundor som vanligt. Att ligga still och småsparka är inget för den här tjejen. Ska det bökas ska det göras ordentligt.

Imorgon är sista arbetsdagen, sedan är det lång härlig semester!

Peppar, peppar...

2011-06-14T20:42:00.002+02:00

Man ska inte skriva ett sånt här inlägg. Men i alla fall...

Just nu mår jag oförskämt bra i graviditeten! Sammandragningarna från förra veckan och de eviga trängningarna har försvunnit och förhoppningsvis är hela UVI-historien ur vägen. Lillskruttan lever loppan inne i magen. En aktiv liten krabat som gärna slänger iväg en spark. Hon verkar ha hittat en favoritsida, högersidan, för där hittar jag allt som oftast henne. Tror jag känner ryggen (eller rumpan), huvudet ligger nog vid revbenen någonstans och de flesta sparkarna känns nedåt. Hon är väldans aktiv, och till skillnad mot Rufus känner jag henne hela dygnet, även på nätterna. Vaknar jag till (vilket jag gör varje gång jag vänder mig) känner jag att hon är där och buffar. Det är härligt om än lite obekävmt att ibland få en spark genom magen ner i madrassen.

Nu är det bara en vecka kvar till semester och på lördag gifter vi oss! Håll tummarna för att vi får fint väder då vi ska vara hemma i trädgården...

När man väl kommit på att det är roligt kan man göra det om och om och om igen...

2011-06-09T06:13:00.002+02:00

Rufus roar sig själv i duschen!

Två lyckofnatt på en dag!

2011-06-06T12:52:00.003+02:00

Första lyckofnattet:
Rufus pekar på magen och säger: "mama bä-is" (mamma bebis)

Andra lyckofnattet:
Rufus klappar magen och säger: "pussa bä-is" och pussar magen två gånger.

Och så funderade jag lite på att äta upp honom för han var så himla söt.

Sötmunken ska såklart ha alla nappar!

knaper knaper

2011-06-04T21:48:00.003+02:00

Två sorters antibiotika. Sex tabletter om dagen i sju dagar. Det vore väl själva f-n om det här inte gick över!

Tycker att det har varit lite färre sammandragningar idag. Men å andra sidan har jag sprungit på toaletten minst två gånger i timmen, typ.

Men lillskruttan verkar må okej i alla fall. Och det är väl det ända som betyder något.

I väntan på att förlossningen ska ringa...

2011-06-03T16:05:00.003+02:00

Jag ropade visst hej lite för tidigt. Min barnmorska ringde alldeles nyss och berättade att mitt odlingsprov (som jag gjorde för en vecka sedan!) visst innehöll dumma bakterier som inte ska vara där. Två stycken dessutom. Jag vill minnas att de skulle ha gett mig besked i måndags men ja, ja, man kan inte få allt här i världen.

Nu sitter jag istället och väntar på ett samtal från förlossningen eftersom vårdcentralen inte kan tillkalla läkare så här på fredag eftermiddag. Klämdag och allt som det är. Jag och förlossningen är ungefär lika roade av detta och de gör allt för att jag inte ska behöva åka in. Det här med digitala recept är ju kanonbra!

Det känns ändå rätt bra att få en (eventuell) förklaring till de sammandragningar jag har haft under veckan. Idag har de pågått hela eftermiddagen och den korta promenaden på stan förut var en plåga. Magen stod rätt ut och var stenhård. Nu beordrar jag mig själv vila och låter min framtida make ta hand om barn, hund och hus tills jag har fått knapra piller några dagar.

Att veta hur det blir

2011-06-02T14:53:00.002+02:00

Idag har jag och Rufus varit och hälsat på en nykläckt bebis. Våra vänner har fått sin andra dotter och sitter alltså nu i den sitsen vi kommer vara i om ca 3 månader. Det är känns mycket bra och nyttigt att åka och hälsa på dem.

Det går aldrig att föreställa sig hur det kommer att bli. Det är klart att får jag bestämma så kommer jag sitta med det ena barnet vid bröstet medan jag samtidigt läser saga för det andra mycket harmoniska och lugna barnet. Ingen skriker, ingen protesterar. Och båda sover när jag önskar.

Rufus var i alla fall helt klart imponerad av den nykläckta. Vill pussa och ge napp och titta på när hon fick en ny blöja. Sedan var det liksom inte mer och han övergick snabbt till brandbilen, studsbollen eller var det nu var.

Idag gick vi under hundrastrecket i väntan på bebis. Snart vet vi hur det blir. Tills dess försöker jag att inte bygga luftslott eller förvänta mig det värsta.

Ingen uvi

2011-05-30T21:26:00.001+02:00

De har inte ringt från vårdcentralen så det var falskt alarm. Ingen urinvägsinfektion. Jag får helt enkelt tänka att bebis är väldans pricksäker.

Att ha eller inte ha symptom

2011-05-27T22:50:00.002+02:00

Efter cirka två liter tranbärsjuice har jag lurat min kropp (och framför allt mitt urinrör) att jag inte alls har urinvägsinfektion. Det känns bättre nu. Vilket är bra, för jag får inte svar på urinprovet förrän på måndag.

Fast det där med urinvägsinfektion är klurigt. Jag har inte haft det på säkert tio år nu. Innan dess hade jag det jämt. Förra graviditeten ingenting. Ibland, när jag är förkyld, vilket jag har varit nu i nästan tre veckor, tror min kropp att urinvägsinfektion är enda utvägen så jag får alltid konstiga symptom utan att det är något.

Fast jag har varit konstant kissnödig nu i några dagar. Och magen har varit hård och konstig. Kanske inte sammandragningar men något skumt är det. Ont gör det inte men det är obehagligt.I bakhuvudet ligger vetskapen att en kollega fick urinvägsinfektion under sin gravidite och fick ligga på sjukhus för att hennes kropp ville föda barn i vecka 28 på grund av en uppluckrad livmodertapp...

Men nu, när jag sitter här och gottar mig i soffan är allt lugnt. Lilltjejen puffar och sparkar och snurrar och har sig. Hon trycker sig mot än den ena, än den andra sidan. Och sparkar på urinblåsan.

Inte konstigt jag är kissnödig hela tiden!

Nästäppa

2011-05-22T19:41:00.003+02:00

I min iver över att jag bloggat från en iPhone (inte min, jag äger inte såna däringa fina saker)glömde jag att nämna att jag åkt på nästäppan från helvetet.

"Jag är lite täppt", sa jag till min barnmorska.

"Jag hör det", sa hon. "Det kommer nog inte gå över."

Hepp! Jag sa att jag omöjligt kan andas mig igenom en förlossning med täppt näsa och hon sa åt mig att köpa något mysko nässpray med kortison och hoppas på det bästa. Så det är det jag gör nu. Sprayar lite. Hoppas på det bästa.

Kunde ta 14 dagar innan det fick effekt. Hepp!

Hos barnmorskan!

2011-05-20T18:58:00.002+02:00

Idag var det dags efter några månader emellan. Besök hos barnmorskan. Allt såg ut och lät bra. Sf-måttet låg på 22cm och precis på kurvan. Det enda som var lite surt var vikten. Jag har redan gått upp sex kilo. Men what the heck! Ett kilo hit eller dit, bring it on!

Nästa gång är det dags för glukosbelastning.

Nu påbörjas to do-listan...

2011-05-17T14:15:00.002+02:00

Vid oförutsedd vabb där jag inte har med mig jobb hem har jag helt plötsligt lite tid för mig själv under Rufus middagslur. Lyx!

Därför tänkte jag nu börja skriva ner min "att göra innan bebis"-lista. Den finns redan i mental form men det börjar bli lite svårt att hålla reda på allt som ständigt poppar upp. Tanken är att det mesta ska hinnas med när jag slutar jobba. Den här gången går jag tre veckor innan bf med erfarenhet att bebisar inte alls kommer som planerat...

"Att göra innan bebis"-lista version 1:
* renovera tvättstugan
* storstäda hela huset (ett rum per dag borde funka...)
* tvätta barnvagnen
* tvätta de lakan, filtar, leksaker, kläder som behövs tvättas
* rensa i Rufus lådor och flytta hans kläder för plats för bebiskläder
* fixa ny klädförvaring till Rufus
* se över övriga bebisgrejer såsom säng, babybjörn, mobiler, kräkfiltar etc...
* Köpa amningsbh och amningsinlägg.
* Köpa näsfrida.
* Köpa bra salva för röd bebishud.

Det får räcka tillsvidare. Är det något jag glömt? Vad mer måste Kotten ha!?

Krupp

2011-05-16T13:51:00.002+02:00

Jag vabbar idag efter en natt med tre kruppattacker. Tack och lov är krupp inget vi har här hemma vid varje förkylning, nu är det över ett år sedan sist, men det är lika jobbigt varje gång. Det skär i hjärtat när han inte får luft och paniken kommer lika fort som den väsande hostan. Vi har suttit i det öppna fönstret och tittat ut i natten tills lugnet kommit tillbaka och han somnat av utmattning.

Jag inser att Kotten kommer få det tufft redan från start. Vi börjar tidig höst och sedan går det fort till förkylningstiderna startar. Rufus kommer såklart dra med sig allsköns baciller och virus från dagis, precis som det ska vara. Men med nässug och koksaltlösning kommer man långt på en bebis. Förhoppningsvis kan jag amma den här gången också och då gör det sitt.

Idag är vi i 23+1. Igår blev det ytterligare en magbild i smutsig badrumsspegel...

Två års obeskrivlig lycka

2011-05-15T13:59:00.003+02:00

För två år sedan började ett nytt liv och det är de knasigaste och mest underbara år jag har upplevt hittills.

Imorse blev jag bjuden på träkakor i sängen av en glad och sprallig två-åring som tyckte det var bättre att vi sjöng "Lille katt" istället för "Ja må han leva".

Nu har han däckat i sin säng efter en förmiddag med lite kalas och en massa lek.

Bebisräknaren står idag på 117 dagar kvar. Tiden går som sagt. I september lägger vi till ytterligare ett äventyr på det redan pågående. Rufus har fått en massa bebisar att träna på. I helgen var det Hedvig, ett år, som stod för praktiken.

Rufus två år!

Mjölk

2011-05-06T21:20:00.002+02:00

I risk för att det blir ett lite för detaljerat och ingående inlägg tänker jag att det räcker med att säga att jag från och med idag gissar att jag kommer ha mjölk den här gången också.

Produktionen är igång. Det är bevisat.

Ett friskt hjärta

2011-05-02T20:30:00.003+02:00

Kottens hjärta mådde alldeles utmärkt! Allt såg ut som det skulle och det ska nog ganska mycket till om de missar något. Man vet ju aldrig om blåsljud men det är ju ett litet hjärtfel i det stora hela. Hon var väldigt aktiv och livlig under undersökningen och buffade och sparkade och hade sig. Förutom på slutet när läkaren tyckte jag skulle få se en vinkande hand. Då hade hon somnat och vägrade vinka.

Men nu på kvällen har det varit full fart. Nu, i vecka 21+1 har magen börjat poppat pop-corn. Det är så häftigt att se de små sparkarna utifrån. Hur magen får små "bulor".

Ikväll har vi också beställt första presenten till Rufus tvåårsdag. Det blir ett Playmobil-dockhus. Jo, det gäller att styra upp det här fanatiska bilintresset!

Bild från Pixmania

Hjärtultraljud

2011-05-01T21:10:00.002+02:00

Imorgon är det dags för hjärtultraljudet. Vad jag förstått så ska det vara två läkare med och undersöka. I min fördomsfulla värld är läkare inte lika patientvänliga som sjuksköterskor och jag tänker att det värsta som kan hända är att de pratar över huvudet på mig och att jag ligger där med magen i vägen och inte fattar ett dyft.

Dessutom kommer jag att få gå dit själv.

Jag skulle kunna skriva ett långt inlägg om en überjävlig dag som resulterade att jag grät en skvätt i duschen. Nu förstår jag varför jag inte hittar några gravidbloggar om mammor som väntar sitt andra barn. De orkar helt enkelt inte skriva.

Koncentrationen får ligga i att jag ska få se Kotten imorgon igen. Eller i alla fall hennes hjärta.

Kotten goes public

2011-04-27T21:43:00.003+02:00

Min lillebror klagar alltid på att han är åsidosatt som det andra barnet. Inte lika mycket uppmärksamhet, ärvda kläder, inte samma noggranhet gällande mat och annat. Listan kan göras lång när han går igång.

Men det ligger något i det han säger. Vi är halvvägs nu. Kotte nummer två har inte på långa vägar fått samma uppmärksamhet i magen som Rufus fick när han var en Kotte. Jag tycker det är mest av godo. Det enda som jag önskar att jag kunde göra annorlunda är att vila mer och fokusera på att magen ska ha det bra.

Här kommer också de beryktade magbilderna in. Halvvägs har vi inte tagit en enda. Men för Kottens skull och för att det faktiskt är rätt roligt att jämföra ska det bli bättring på den fronten.

Vecka 20+3 - för jämförelse titta här.

Vår i Oslo

2011-04-22T18:00:00.003+02:00

Jag och sambon är i Oslo på en liten påskweekend. Bara för oss själva. Rufus är hemma med mormor och morfar och leker i solen.

Sol är det även i Oslo. Jag trotsar alla råd om att undvika solen pga av diverse pigmentförändringar. Jag kör på tills jag ser dem... Förutom sol bjuder Oslo på en mängd utflykter och sevärdheter. Vi njuter av att sova länge, äta frukost i lugn och ro, promenera, gå på museum och sova middag mellan fyra och fem. Det är första gången vi åker iväg själva utan Rufus.

Nu är vi hemma hos Daniels syster och ska bli bjudna på middag. Imorgon ska vi åka hem. Till Lillfisen och verkligheten.

Alkoholfritt vin såklart :)

bröstuppdatering

2011-04-17T15:08:00.003+02:00

Jag väntade in i det sista. Har klämt in dem i mina gamla små och nätta. Idag gick det inte längre. Det putade ut både här och där. Nu har jag uppgraderat mig. Till en dubbelstorlek. Herregud. Jag är en DD-kupa.

Men jag antar att jag ska njuta lite också. Om några månader lär de hänga vid knäna. Och det blir också bra. Heja naturen!

om tiden som flytt

2011-04-16T21:10:00.002+02:00

Alltså, sex dagar kvar till halvtid. Hur gick det så här snabbt? Vi har ju hur mycket som helst som ska klaras av på ynka 140 dagar. Typ organisera ett bröllop och måla om huset. Och renovera tävttstugan. Och tusen andra saker.

Hjälp!

Hormonstorm

2011-04-15T21:26:00.002+02:00

Idag på bussen hem från en veckas läger med en massa tonåringar längtade jag så mycket efter min lilla familj att jag fick hålla mig från att inte gråta till filmer som "Ice age" och "Liar liar".

Det är på den nivån vi är nu.